Dagens låt: Vår Sista Dans by Melissa Horn

”och om jag behöver förklara
den skugga som vilar i tiden
förstör inga minnen
du vill inte se mig så här
…
jag vet vad som måste göras
ändå sitter jag kvar här
i ett sista kapitel
som jag har förälskat mig i
…
jag får för mig att jag kan vara kvar
men vet inte hur
…
jag vill inte spara min längtan
jag har tänkt men aldrig fått tala
så feg att jag viskar
du hör säkert ingenting alls
….
ja,  jag vet att jag döljer en sanning
att väntan inte leder nånstans”

Bloggen har legat nere i två dagar, något litet tekniskt fel.
Så klart, när man faktiskt vill och behöver skriva av sig så går det inte.

Hade i förrgår natt, för första gången på längre en jag kan minnas, en enda lång dröm som inte fick mig att må dåligt. När jag vaknade var jag förbryllad, men nästan med ett leende på läpparna. Och ingen panik/ångest attack störde natten.

Men som med allt annat, så varar ingenting som är bra för en förevigt.

Så i natt var det samma sak igen, först tog det väll 4h att somna, och sen drömmar jag kunnat vara utan.

Ringde Psyk i morse direkt när jag gått upp. Men det var inte alltför lyckat då de bara har telefontid mellan kl:09.00 – 10.00.
Men som tur var så kunde man skicka in anmälan via mail så ringer de upp/skickar kallelse via brev.

Så nu har jag sagt mitt, även där. Och återigen väntar jag på ett svar, en reaktion. Men här vet jag i alla fall att det kommer komma.

I ett desperat försök att komma ifrån, slippa mina tankar och känslor begav jag mig ut på stadsvandring i Goa Göteborg. Men fan, för det första hjälpte det inte ett jävla skit, för det andra så blir man väl sugen på att stanna hemma bakom låst dörr tills sommaren är över på grund av alla irriterande turister som irrar runt överallt och är i vägen och inte kan bete sig!

Satte mig på CONDECO med en fika, och i brist på sällskap eftersom alla antingen jobbar, är bortresta eller bara allmänt jävla tråkiga inte hade något sällskap fick nöja mig med en bok.

Kaffet var gott i alla fall.

Fick behärska mig mer än måttligt för att inte skrika i telefonen åt Moder Ömsint när hon ringde och tyckte jag var tramsig som läste istället för att spana efter snygga pojkar. Lyckades hålla mig till att väsa fram att hon inte ska yttra åsikter om saker hon inte vet någonting om och att jag heller inte tänkte prata om det.

Otroligt nog bytte hon samtalsämne utan vidare ordande om saken.

Under kvällen försökte jag få någon att åka in till stan och ta en öl eller två, men nä-absolut inget napp. Så klart.

Istället har kvällen spenderats under filt med väldigt mycket tårar och film i form av ECLIPSE. Delvis därutav tårarna.

Men tyvärr långt ifrån enbart.

Det ska bli skönt när Stora Syster Yster kommer hem igen, hon tycker om att hitta på saker-mer än alla andra i alla fall.

Tösen Shelley har dock idag erbjudit sig att försöka ta sig hit i helgen om ekonomin tillåter. Och det tycker jag vore ypperligt trevligt.

Tösen Shelley får mig alltid på bättre humör. Hon har en sån underbar inställning till allt och skiter verkligen helt och fullt i vad folk tycker och tänker. Uppfriskande är det, och alltid lika underhållande, att vara i hennes närhet!

Och det blir allt som oftast väldigt mycket tokigheter när ”The Monkey Crew” tar sig fram, för man kan knappats anklaga mig heller för att ha mycket hämningar-och de få jag har försvinner lätt i hennes sällskap!

Men det är många dagar kvar till helgen, och ingen verkar nappa på att hitta på något någon annan dag heller…och andra, har plötsligt fallit åter i total tystnad-i alla fall under de senaste två dagarna.

Har jag någonsin sagt att jag är förvirrad?

Planen är att försöka inte gå under eller lida totalt Psykbryt. Och att försöka få en drop in klipptid på Onsdag eller Torsdag, minst sagt dags även om jag egentligen inte vill nu när det äntligen börjar få lite svall igen.

Annars ska jag inte tråka ut er ytterligare, för nu.

God Afton!

Jaha. Då har man fallit i tystnad igen ett tag.

Under den tiden har en del hänt. Inte mycket av det något att hurra över dock.

Fick en chock när en sanning avslöjades, så i min tur avslöjade jag ett par-varför inte? Hade knappast mer att förlora än jag redan hade då. Men.
Som alltid så är det aldrig så enkelt som man tror.

Riddar Per ringde i fredags ifrån festivalen ÖLAND ROOTS där han befann sig med Höken och Kaptenen. Det var trevligt, men som om förvirringen inte var stor redan innan så gjorde det samtalet inte saken bättre på den nivån. Och det stärkte även vissa funderingar (eller vad man ska kalla det?) jag haft hela tiden. Erkänande om att mina sanningar inte då var lästa, vilket jag borde förstått utav samtalet, kom fram men även så löfte om att göra det.

Tystnad har nu under den vecka som passerat varit ett faktum. Så om mina sanningar nått fram, vad det innebär och allt därtill… vet jag inget om än.

Men jag ska luska i det snart. Jag måste veta någonting. Det kan ju ändå inte bli värre än det redan är så vad spelar det då för roll?

En trevlig oväntad sak (utöver samtalet från Riddar Per) skedde dock förra helgen, under lördagen.

Ttäffade söta Ida för att åka till SLOTTSKOGEN för att pimpla vin och snacka skit och sen var planen att gå vidare och dricka lite öl.

Plötsligt var katastrofen en faktum för söta Ida-tändaren slutade fungera! Så jag, snäll som jag är begav mig iväg mot en stor stor grupp med folk för att be om en tändare.

Detta resulterade i en inbjudan av de trevliga pojkarna i klungan med folk jag såg rökte då frågade efter tändare. Så hämtade Söta Ida samt våra saker och så slog vi oss ner.

Kvällen blev alldeles undebart rolig!

Träffade två som jag känner sen tidigare men itne träffat på över 2år, en av dem var kompis med gänget vi anslöt så därvav att vi träffades. Det bjöds på klassisk CP-SPIT som fick oss ännu mera kalas. Det dansades sala med Birk Borkason (jag minns inte varför vi började kalla honom detta) och Ida gick vilse så jag fick agera livräddare. Sen övergav söta Ida plötsligt gruppen men jag åkte vidare. Det dracks öl, pratades och skojades..det var fest.

Eller som de sa: DE E FEEEEEEEEEST!

Och kvällen slutade med att vi alla 4 (3 Tidaholms pågar och jag) sov på ett köksgolv hos kompisen de var o besökte under denna helg.

Efter att ha återhämtat mig under söndagen och sen haft tråkigt under måndagen kom Goa Pernilla och Goa Amanda hit i tisdags på taco/filmkväll. Underbart.

Sen blev det kaffe på stan med Stora Syster Yster,alla turister och små fotbollspojkar som nu invaderat Goa Göteborg, i onsdags. Lite shopping blev det med trots klen budget. Men second hand är billigt och unikt-då måste man passa på!

Även igår blev det kaffe med Stora Syster Yster, men då på hennes balkong för det var akut för mig att hämta säsong 4 av CALIFORNICATION då Stora Syster Yster nu idag begett sig till Frankrike och är borta i 2veckor!

Pratade med Höken igår. Det är en underbar människa det där och en fin vän. Och, en sann poet!

Resten av kvällen spenderades med att läsa vidare i FRANKESNTEIN och titta på THE SIMPSONS tills jag gav upp och gick och la mig.

Ca 3h senare somnade jag in. Drömde underbart och hemskt på samma gång, verkligheten gjorde drömmen hemsk. Vaknade plötsligt av en fruktansvärd panik/ångest attack. Skakade i hela kroppen och hyperventilerade så pass att jag mådde illa. Underbart. Det värsta är att det är tredje natten i rad som det hänt, och det är inte alltid det bara är en gång.

Vaknar alltid 2-3 gånger per natt, vilket är märkligt med tanke på att jag sover 3-4h efter lång kamp att somna in. Som tur är vaknar jag i alla fall inte alltid på det viset.

Somnade om och drömde vidare. Drömde om Tidaholmspojkarna och sen GOSSIP GIRL. Märlligt, men betydligt bättre än de tidigare drömmen. Antar jag.

Jag vet att jag måste uppsöka en Fru Psyk. Men sånt tar emot.

Never admit to defeat. Lite så.

Samt, det är inte billigt. Heller inte det jag behöver är billigt därtill. Och just nu väntar jag fortfarande på jobb eller besked om ersättning från A-kassan. Annars är jag helt körd. Vilket inte hjälper i mitt tillstånd.

Muntert var det här ja.

Nu, ska jag försöka skingra tankarna med en film eller någonting.

Afton.

Dagens låt; London Town by William Control

”Hate. I would forever lie, I would fake all the times
that you broke me down, misery
Hate. Covered in broken glass, my skeleton bones will last
far beyond flowers and dust
so where would I be?

Love the feeling I’ve lost control
failing so beautiful when you left me there, misery
Hate. Blacken my artery
harden my every fiber of greif stricken love
so where would I be?

Sadness in London town, I walk the streets of Leicester Square
Sadness in my own heart sound
I walk till dawn then disappear”

Jag har fallit i lite tystnad igen, antar att jag lärt mig av den bästa.

Men sanningen är att jag bara inte orkar eller vill sitta och tjata om allt som jag inte kan påverka för det bättre utan att troligtvis göra allt sämre. Ingenting blir bättre av det.

Igår var det en trevlig dag i alla fall.

Det var försök till grillning med Stora Syster Yster och Fröken Frida. Dessvärre blev det just bara försök till grillning när varken den första eller den andra grillen som införskaffades ville fungera. Istället fick maten tillagas i mitt kök och sen trots baksalg avnjutas i härligt väder ute på gården med god kall öl. Efter det begav sig det lilla sällskapet på en farlig färd till HENRIKSBERS TAKTERASS för att avnjuta ytterligare lite fler öl.

Det var skönt och trevligt att komma ut lite, vara lite social och dricka öl är alltid trevligt. Det var skönt att komma ifrån tankarna ett tag-problemet med tankar är bara det att man aldrig kan fly ifrån dem helt och hållet, de kommer alltid tillbaka och då med en större kraft.

Så väl hemma var det inte längre lika kul.

Denna dag ser heller inte allt för ljus ut, och framtiden..ja, den återstår att se.

Jag är på väg att faktiskt bli arg. Men sen varje gång jag känner det komma så stannar jag upp och tänker att, vad fan spelar det för roll om jag är arg? Om jag skriker för mig själv? Det förändrar ingenting ändå. Det är vad det är, och det kommer alltid att vara så-det kommer aldrig att förändras.

Så det enda jag kan göra är att hoppas att saker och ting förändras, det som kan förändras det vill säga-det jag hoppas kommer förändras.

Men vad vet jag…

Just nu är jag mer förvirrad och frågande än jag någonsin varit förr, och detta är fan värre än det var då… för då visste jag ju, nu vet jag inte, alls.

Men min fördel och förbannelse är att jag aldrig ger mig innan jag har ett svar… men lår oss hoppas och hålla tummarna för mig-att det är det svar jag hoppas och önskar att det är, inte det jag fasar..även om jag inte tror det, men o andra sidan är jag mer rädd att det inte ska spela någon roll. fortfarande.

Nu ska jag begrava mig på soffan och titta på THE BIG BANG THEORY, kanske…något måste jag göra i alla fall.

Och sova kan jag inte, nu mera vill jag kanppt ens…

Dagens låt; Kom Hem Som Nån Annan by Emil Jensen

”Så lätt att falla ur sin historia
mitt öde tror på mig, tror jag
så varm om pannan, så kall om händerna
kom hem som nån annan
åren ur med ränderna
…
jag har fått stå med golv upp till knäna
så lätt att få så svårt att förtjäna
…
kom hem det regnar in, stryk askan mot min kind
…
det regnar in kom hem, en droppe kom i kläm
sprick upp och ömsa skinn
jag regnar hem kom in”

Jag kan med mild underdrift säga att detta har varit en total jävla skitdag på många nivåer.

Jag blir sällan arg, men idag blev jag det så pass att jag satt i soffan-skakade medan tårarna strömmade ner för mina kinder en lång stund.

Jag är trött och arg, på allt som jag inte kan förändra, allt som jag inte kan påverka. På allt som är fel men som jag inte har möjlighet att göra rätt.

Sen att min bank strulat till det med mina utbetalningar så att de nu plötsligt drog hälften av den ekonomi jag trodde jag hade kvar att leva på i de två månader som kvarstår innan jag förhoppningsvis har en inkomst igen-ja, det gjorde knappast saker bättre.

Var minst sagt slut i hela kroppen när jag kom tillbaka efter att ha sprungit min runda i skogen. Mina skydds demoner måste ha haft en nära vakande öga över mig där jag for fram i hejdlös fart utan minsta bry om att det var halt på stenar och träd rötter under mina fötter.

Gjorde sen ett tappert försök att koppla av, och även uppnå lite mer normal hudfärg-någonting som är ytterst svårt när man i normala fall har en Vampyr blek-vit hudfärg och inte kan vistas i solen speciellt länge utan att uppnå samma rosa nyans som en upprörd JOHAN GLANS.

Kvällen har på grund av dyrt öl häng, det vill säga att ölen där sällskapet skulle dra sig med min nya ekonomi var lite för dyr med tanke på att det finns betydligt billigare ställen men samma öl, spenderats hemma på soffan tillsammans med DR LIGHTMAN, min nya stora idol-jag har alltså tittat på
LIE TO ME.

Men nu pratade jag nyss med Miss Matilda, och hon sa någonting som jag mer eller mindre har hört förutom fast ifrån någon annan-men i det stora hela säger de båda samma sak, eller rättare sagt så gömmer de sig båda bakom samma lögn för att de tror att det är sanningen, eller för att det är lättare på något vis nu när de vant sig vid det.

Jag förstår det inte. Och jag har ofta god lust att ge den ena av dem stryk för det… men det är någonting jag aldrig skulle kunna göra. Det är tyvärr inte upp till mig att peka på eller ändra på, hur mycket jag än vill.

För vad vet jag? Egentligen. Jag kan ju ha fel, men jag tvivlar väldigt starkt på det dock.

Du kan lyssna på andra som säger åt dig vem de tror att du är, vem de anser du är och vad du gör, varför du gör det. Säga vad du förtjänar och inte.
Du kan själv bestämma dig för att du är på ett visst sätt, att du är sån och så är det med det inga möjligheter till förändring. Att det bara är så du gör, det är sån du är. Att du inte förtjänar mer eller att det inte är nog.

Även om inget av det egentligen är sant.

Slutligen blir man den man intalar sig själv att man är. Och det betyder inte att det är den man egentligen är. Men om man bestämmer sig för vem man är och vad man gör-då är det precis det du kommer att göra.

Och när man en dag finner möjligheten att ändra det, att göra allting tvärtom vad man gjort-då är det enbart rädslan för att man ska ha fel i den tron om att kunna ändra på sig för att man har intalat sig att man är beter sig som något annat.

Men det är inte sant.

Det är en lögn, men om lögnen får styra för länge, då blir allt tvärtom. Man blir lögnen och sitt sanna jag blir en lögn.

Och även om man egentligen vet att man gör fel, att man kastar bort någonting och någon utifrån detta… så kan man inte stoppa sig själv, lögnen sitter så djupt rotad.

Men jag ber innerst inne i mitt hjärta: Sen den sanna sanningen, inte lögnen som du tror är sanningen.

Och detta gäller alla. Det gäller även mig. Jag lärde mig långsamt att inse vad som var lögn och sanningen, men jag vet inte hur mycket nytta jag egentligen haft av det-inte nu längre.

-Nä vad vet jag.
-Nä, vad vet du.

God Afton.

Dagens låt; I’m Only Human Sometimes by William Control

”I’m not as ugly as I once was
I’m not as shameful as I used to be
open your eyes boy, open up the dream
…
I’m only human, I’m just a lie
I’m only human sometimes”

Iaf. Poängen jag ska komma till är att om man tar bort pengarna och kläderna, bara ser på deras beteende-lögnerna, knivarna i ryggen, tävlingarna och allt allt allt så är det precis som när jag gick i högstadiet.

Jag känner så väl igen mig själv, i de värsta av dem dessutom.

Alla påpekar alltid hur söt jag är, ser så oskuldsfull ut-när jag var liten och var blond sa tydligen äldre folk att jag såg ut ”som änglarna på bokmärkena” när de var mindre.

Men är inte det den bästa förklädnaden? Ingen kommer ju misstänka dig om du inte ser kapabel ut att göra det. Eller hur?

Och skulle det vara så att det finns en himmel och ett helvete, och vi ska till något av det-då kommer jag i sanningens namn hamna i helvetet bredvid satan.

Jag påstår inte att jag är ondskefull, men jag är då rakt inte godheten själv som många tycks tro om mig. Det är som om min yttre och de sidor jag visar gör det omöjligt för dem att tro på eller acceptera vad jag är kapabel till.

Så som jag har levt mitt liv, på grund av vad jag har gått igenom-har jag mer eller mindre levt många av mina år som en skådespelare som spelar den ena rollen efter den andra iklädd den ena masken efter den andra. Och efter så många år är det svårt att slutligen skilja på vem som är det sanna jag och vad som bara är en mask för att dökja det.

Bär jag en mask nu, döljer jag mitt sanna jag?

Är fantomens mask borta och blottar mitt sanna jag?

Eller har jag blivit dessa ansikten? Har dessa masker blivit mitt sanna jag?

Eller har det alltid varit jag? Bara olika sidor av mig.

Jag vet faktiskt inte. Och i ärlighetens namn är det ett ämne, en fråga som jag inte vill rota i. För sanningen är den att det finns sidor hos mig som skrämmer mig.

//

Dagens låt; Karenina by Thåström (ironi?)

”Och nåt du aldrig får tillbaks
för på mitt golv bland skärvor o glas
finns en bit av ditt hjärta kvar
och alla tusen mirakel
Som jag lova dej en natt
…
och alla tusen mirakel
som vi lovade varann
…
så medan jag väntar på ett svar
ska jag kyssa ditt hjärta i kras
här på mitt golv bland skärvor o glas
för jag har inga mirakel
att lova nån i natt
…
mitt pussel blev aldrig klart
jag ser ditt hjärta brinner svagt
som en cigarett i mitt askfat”

Jaha, mina vänner-om det nu fortfarande är någon av er som fortfarande vågar sig hit till denna ödsliga spöklika plats.

Jag har varit väldigt tyst, väldigt länge-och i allt ärlighet så kan jag inte lova att det kommer komma rinnande uppdateringar, men jag ska försöka att bättra mig för er trogna läsare, och även de nya som kanske trillar hit.

Jag minns inte var jag lämnade er sist (bortsett ifrån det senaste inlägget i förra veckan) så jag får väll uppdatera er lite kort:

-Jag bor numera i min underbara 2.a i Goa Göteborg.
-Jag är arbetslös och försöker förgäves ändra på det.
-Jag håller på att förlora förståndet av tristess och diverse annat…
-Jag är inte direkt rik men klarar mig, Eldorado och Garant är fina grejer-jag lovar!

Egenlitgen vet jag inte varför jag skriver här nu, jag vet inte vad jag ska säga. Vad kan jag säga?
Vad jag kan delge er om mitt liv, om min tillvaro…när jag knappt längre själv vet ut eller in.

De senaste månaderna har varit som en berg och dalbana-det har gått upp och ner, det har stundvis varit läskigt, stundvis kittlat härligt i magen och även fått mig att vilja skrika.

Saker som jag gjorde, saker som hände innan flytten-de spelar ingen roll. Det var vad det var och det är inget jag ångrar, bara inget jag känner för att prata om för slutsatserna som kom från det, ja…jag vet inte vad, de är vad de är de med. Antar jag.

Vad jag gjort sen jag kom hit är mest piff och lull-lull med lägenheten, lite socialt umgänge med vänner och syster…tyvärr har fortfarande det besök jag väntar på behagat dyka upp.

Besök på Liseberg har gjorts och det bar minst sagt nostalgiskt! Dock har inga karuseller åkts utan det var Johnossi som beskådades, inte så imponerande dock. Efter det var det Bob Hund och då var det party! ojoj, mina ben var sönderdansade och halsen söndersjungen dagen efter-alldeles underbart, som det ska vara!

Dessvärre överskuggas allt detta av annat, annat som jag inte tycks klura ut, och tro mig när jag säger att det inte är mitt fel. Det är inte jag som är boven i dramat-för drama känns det som. Det är inte jag som skapar förvirring..jag är helt klart i allt, men frågan är om den andra personen är det-jag tvivlar, eller…snarare undrar jag vad..ja, jag vet inte vad.

Känner bara hur jag blir mer och mer förvirrad samtidigt som allt känns som om det klarnar mer och mer. Men varje gång allt känns som om det är på rätt håll, så blir det tyst och tomt. Och min rädsla och förvirring ökar-sprider sig och blöh.

Det finns ingenting jag kan göra mer än jag gör, inte som det är nu..det får ta den tid det tar och jag har insett sen länge att allt jag kan göra är att vänta, och förhoppningsvis inte förgäves. Men jag hatar att vänta!

Men men, det finns inte mer att säga nu-om någonting. Ska äta goda jordgubbar som snälla Stora Syster Yster gav mig och hänge mig åt soffans sällskap med en go kudde och film.

God Afton!

Dagens låt: Radio (cover) by Aiden

”taking your own life with boredom
I’m taking my own life with wine
it helps you to rule out the sorrow
it helps me to empty my mind
making the most of a bad time
I’m smoking the brains from my head”

Allt är..ja, vad det nu än är.

Kan inget annat än citera en man, o just denna man..ja..ironi?

-Men det finns ingen i världen som vet,
för lögner som är bra dom är en hemlighet.

God Afton

Det har hänt så jävla mycket. Och jag har försökt, jag lovar.
 Men ingenting har förändrats, och jag har insett att det heller aldrig kommer göra det.

Förlåt.

Jag önskar jag kunde berätta, jag önskar jag vågade säga-men inte än, jag måste-men inte just nu…snart

Förlåt.

A falling star fell from your heart and landed in my eyes
I screamed aloud, as it tore through them, and  now it’s left me blind

the stars the moon, they have all been blown out
you left me in the darkness
no dawn no day, I’m always in this twilight
in the shadow of your heart

and in the dark, I can hear your heartbeat
I tried to find the sound, but then it stopped
and I was in the darkness, so darkness I became

the stars the moon, they have all been blown out
you left me in the darkness
no dawn no day, I’m always in this twilight
in the shadow of your heart

I took the stars from our eyes and then I made a map
and knew that somehow I could find my way back
then I heard your heart beating, you were in the darkness too
so I stayed in the darkness with you

the stars the moon, they have all been blown out
you left me in the darkness
no dawn no day, I’m always in this twilight
in the shadow of your heart

En pappa sa til sin dotter för några veckor sen:
Vad du vill och vad du får är två helt olika saker

Är det så? Eller kommer jag någonsin, finns det någon chans…
att jag får vad jag vill igen? vad som var,…vi var.
är det bara jag? eller..?

fanfanfan

Dagens låt; Bad Things by Jace Everett

”When you came in the air went out
and every shadow filled up with doubt
I don’t know who you think you are
but before the night is through
I wanna do bad things with you
…
I don’t know what you’ve done to me
but I know this much is true:
I wanna do bad things with you
I wanna do real bad things with you”

Ja. Nu är våren äntligen här! Det finns snödroppar, smörblommor och krokos som blommar så vackert! Dessutom har jag kunnat gå i Converse och läderjacka, helt utan att få frostskador.

Och på jobbet har vi minsann haft utedagar, hela dagar…mindre kul.

Visst. Det är skönt att vara ute, men till en viss gräns. Och dessutom finns det bara så mycket att sysselsätta sig med. Och så många gånger man orkar vända på kakformar, leta spadar och sätta på ungarna mössorna och vantarna igen och igen och igen. Innan man känner att man snart skriker rakt ut i luften av ren frustration och sen avlider av tristessen.

Har nu under de senaste 3 dagarna varit ute sådär 6h om dagen minst..och idag har det varit mer än mindre storm! Känner mig helt jävla blåst…(ha ha)

Dock är det ganska skönt. För där ute kan jag gå undan från de elaka klimakterie häxorna, som nu mera mest behandlar mig som ett spöke som inte ingår i arbetslaget. Flashbacks från skolan.nu.. Sen dessutom säger alla olika saker så jag vet aldrig vad jag ska göra vilket resulterar i att mycket blir fel och de blir surare. Sen lyssnar de inte på mig heller oftast när jag säger någonting utan bara ignorerar mig…
Stick Du Stygga Spöke-känns de som om de går runt och tänker, och hoppas det ska få mig att försvinna fortare.

Har en plan för imorgon. Den lyder att Lumpar Jenny kommer hit med bilen och hämtar upp mig sen åker vi tillsammans till Glada Mammans lägenhet vid Möllan för att pimpla på vinet som jag ska köpa imorgon efter jobbet, sen blir det utgång för att dricka öl någonstans.

Förhoppningen om att träffa ”Edward” kvarstår, dessvärre ser den mindre lovande ut då stackaren legat hemma sjuk med rälig halsfluss. Men annars har vi bestämt att styra upp vår öl en annan kväll-så jag är glad ändå! Även om jag hopp hopp hoppas *hoppar* att det blir en redan imorgon. Vi får väll se. Håll tummarna och korsa tårna!

Nu måste jag dock fortsätta sysselsätta mig med en av mina favoritsysslor-tvätta. Vilket blev så ännu mycket roligare när idioten som hade tvättiden innan mig inte kommer och tar hand om sin torkade tvätt utan låter den lilla kvar i tummlaren samt hänga kvar i torkrummet så att jag innan jag själv kan lägga in/hänga upp mig jättelass med tvätt måste tömma ur/ta ner idiotens tvätt!

Jag må inte ha mycket att göra, men fan roligare saker än det i alla fall!

God Afton!

Dagens låt; The Age Of The Understatement by The Last Shadow Puppets

”she’s playful, the boring would warn you
be careful, of her brigade
in order to tame this relentless marauder
move away from the parade
she was walking on the tables in the glasshouse
and verily bedraggled in the wind
subtle in her method of seduction
twenty little tragedies begin”

Jaa. Vad ska man säga vad ska man säga?

Jag har idag gång på gång bevisat att jag egentligen inte bör jobba  med barn, jag är inte en bra förebild!
Jag har på tok för mycket tokigheter för mig!
Ännu värre är det nu när nervositeten börjar växa i mig..för oavsett att ”Edward” sa att det var en trevlig överraskning att höra av mig, oavsett att han gärna hade setts redan i lördags och oavsett att vi bestämt vi ska höras senare i veckan-så kan jag inte släppa tanken att det är bara jag, och det innebär trots allt att han mycket väl kan ändra sig innan vi når fredag kväll..

Men må allt heligt och oheligt förbjuda att det sker! Minsann så vill jag så obeskrivligt mycket träffa honom igen! Och det beror då klart och rakt inte på något psykbryt!

Även om jag uppenbarligen lider av det…annars står man inte och lagar hålen i arbetsbyxorna (ett par svarta vindbyxor när vi är ute med barnen) med en häftapparat, speciellt inte när barnen står och tittar på en och undrar vad man gör.

Jag insåg idag även att de börjar ta efter vad jag säger:

Jag: Tar du på dig nu då så kommer jag strax så går vi ut?
Barnet: Jag ska göra det. Jag lovar.

Jag lovar!!! Jag kunde knappt hålla mig för skratt. Så himla gulligt! Jag lovar.

Annars har inte mycket hänt.

Tog en promenad efter jobbet, riktigt skönt väder var det!

I övrigt har jag nu besegrats av latheten och sitter utslagen i soffan och slö tittar på TOP MODEL. Och så lär det förbli ett tag till då ett nytt avsnitt väntar när detta når sitt slut!

Så jag ska kika vidare och önskar er en god afton,och snälla kära ni..håll tummar och tår för mig!!! att min tur håller i sig.